Som vi vet så har jag dragit mitt flyttlass genom ett antal städer dom senaste åren och eftersom jag ändå har bott i varje stad under en tid så har jag "samlat på mig" en hel drös med fina vänner i vårt avlånga land. De stunder då jag känner mig ensam så påminner jag mig själv om dessa fantastiska vänner. Telefonen och facebook-chatten gör ändå så att relationerna håller och hur underbart är inte det?

Det som gör det ännu finare är att det faktiskt inte rinner ut i sanden, som det ofta gör, och gud vad skönt det känns!
Många av mina gamla vänner från Visby, som jag har känt i många många år, har jag sämre kontakt med än de vänner jag känt mycket kortare (men haft intensiva härliga månader med) under mina "resor".

Just nu sitter jag och pladdrar med Amanda aka Nettan i småland som jag bodde tillsammans med i Vimmerby under tre underbara månader. Något vi kom på nu som får mig att fnissa en hel del är att vi tom var bättre sambos än jag och mitt ex (han var såklart också en fantastisk sambo men alla ni som har bott med en partner vet hur krångligt det kan bli).

Jag och Nettan träffades utanför krogen en kväll i september 2011 och bytte nummer "för att vi skulle träffas och fika" (fyllesnack trodde vi båda två).

En månad senare bodde vi ihop.

Oj vad härliga minnen jag har med den tjejen, det var helt klart hon som fick mig att falla för Vimmerby. Varje morgon väckte hon mig innan jobbet med kaffe, det blir inte bättre än så.

Det var helt klart en bromance!!! <3

Love you stumpis!