Nu var det visst ett tag sen! Jag tvivlar på att någon lider av det, men om det nu är så det ligger till så kommer här ett par rader!

Idag vill jag skriva om resan från att bli förälskad och bli kär till att vardagen (vare sig man vill det eller ej) tränger sig in i relationen. Den tiden har nu kommit för mig och mitt hjärta. Tiden då vi inte alltid har tid att ses när vi vill utan måste anpassa oss efter allt runt omkring så som jobb, skola osv.

Jag trodde tidigare att det skulle bli fruktansvärt men trots att vi ses lite mindre och risken att han sover när jag kommer hem från jobb är stor så är jag lyckligare än någonsin.
Hjärtat går upp vid femsnåret på morgonen så det blir inte någon direkt kvalitetstid dom dagar jag jobbar sent men bara att veta att han har legat intill mig i sängen under natten tröstar mig massor.

Igårkväll när jag kröp ner i sängen vid elvatiden hade min fina älskling redan sovit några timmar. Allt bara för att kunna vakna när jag kom och kunna "somna" med mig. Hur fint är inte det? Åh, vilken lycka jag känner.
Kristoffer, mitt glädjeämne, tack för att du gör min vardag så fin!

Det är torsdag. Jag vaknar och sträcker mig som vanligt efter min smartphone. Jag kollar facebook, mailen och de viktigaste bloggarna. Hur det sedan kommer sig att jag scrollar upp och ner genom min kontaktlista vet jag inte. Men jag får lite av en chock när jag läser namn efter namn på människor som inte längre är en del av mitt liv. Som jag inte längre har någon sorts relation med. Jag suckar. 

År av vänner, fiender, hälsa och ohälsa rullar snabbt och bestämt förbi och jag kan inte göra annat än titta på.

Vad hände egentligen? När sprang tiden iväg och vad gjorde jag under tiden?
Hur kunde vänner (och bästa vänner) bli som om de aldrig hade träffats?

Samtidigt som jag älskar vart livet och vart tiden har tagit mig så tycker jag också att det är sorgligt.

Speciellt dom dagarna då det är svårare att se ljuset än andra.

Jag låser knapplåset, läger ifrån mig telefonen och hör dörrklockan ringa.
Mannen är hemma och mina funderingar får vänta. 

Good moorning viet.. götet!
Efter en otroligt seg morgon börjar det bli dags att packa jobbväskan och ge sig av till jobbet som idag befinner sig över en timme bort. Mindre kul.
Dock får man vara glad för det lilla, jag har ju faktiskt ett jobb att gå till!
Nej, mycket mer än så vart det inte.
Ha det bra!
Puss!

PS. förlåt älskling för att det är stökigt hemma men jag hann faktiskt inte!

Från singel och trött på vardagen till sambo och lyckligast i världen. Tack älskling!

Ibland är livet allt bra överjävligt (okej då, överdriver en smula men vänta så skall du få höra - lite jobbigt är det allt!). När jag äntligen fått en tid vid en hjärnskrynklare (som ett litet bollplank i vardagen hade jag tänkt) så tar dom inte faktura (som är det enda alternativet för mig som nyanställd innan löning). Inte kan jag heller avboka för jag var ju prompt tvungen att vänta med att kolla upp det hela tills för en timme sedan. Ja du, det blir ju en rolig faktura då "ej avbokade besök debiteras...". Typiskt mig!

Dock finns det inget ont som inte för något gott med sig!

Nu får jag ju chansen att ladda upp inför ett tufft kvällspass på jobbet. 

Har vart ledig i en vecka och småstartar lite försiktigt (HA) med en pass från 16-22.15.

Nej, nu får det vara slut på mitt rabblande för den här gången - kaffebryggarn ropar!

Puss!

God morgon!