Ny kväll, samma tillstånd. Vilket är: fruktansvärt vaken. Något som blivit ett handikapp.

Men med detta problem så tillkommer det några ganska mysiga saker, som att det varje kväll klockan 23.00 går ett avsnitt "Sex and the city" på 3:an, så mysigt!

Så fort jag hör intromusiken så får jag en känsla i magen som säger att "så vill jag också bli".

Jag vill också springa runt i högklackat var eviga dag och skvallra med vänner över långa luncher på dyra restauranger. Jag vill prata om killar som det spenderats nätter med (trots att det är obefintligt i min nya singelvärld) och skratta åt missar man gjort på dejter.

När jag är inne i mina funderingar angående detta så kommer jag förr eller senare alltid på det sorgliga faktumet att det är just i en serie detta händer och att det alltså inte är på riktigt.

Så istället för att prata sex på dyra restauranger med ett par "Christian Louboutin - skor" på fötterna så får jag nöja mig med en "cafe o lait" i ett par kängor från HM på fiket medan vi diskuterar låtsasmänniskors spännande liv. Men vet ni? Det är ganska mysigt det med!

Make love. /C

Härliga december är här!

Morgonstund har guld i mun!

Denna mysiga morgon (utan snö på marken tyvärr) har varit lovely! Jag har skämt bort mig själv med ljus, te, frukt och mys - något jag inte brukar göra.

Detta skall bli en ny rutin, jag tänker härmed bli en riktig morgonmänniska!

Snart kommer fina T hit och då sätter vi igång med godisbak, skall se om jag kan få upp någon bild senare!

Tack december för att du är här, I kind of like you!

Make love. /C

Från Stockholm till Götet.

Mina första fem dagar i denna stora och för mig ännu relativt okända stad har varit bra.

Dygnen har fyllts av vila, tack gud det var länge sen, babbel, fest, skratt och mys med familj, kusin och bästa vännen.

I dag var första dagen i självaste hjärtat av Göteborg och jag har gillat det så mycket!

Något som förvånar mig är hur trevliga människor är här. Man hjälper varandra och flyttar sig frivilligt ur vägen för vilt främmande människor utan att höja det minsta på ögonbrynen och som tvättäkta småstadstjej så uppskattar jag det jättemycket, det här är hur jag lärde mig att vara mot andra!

I morgon skall jag och T ta tag i den kreativa ådran och ställa till med storbak i tvåan där jag och far med fästmö för tillfället delar de få kvadratmeter som finns. Det skall bli trevligt!

Vi skall baka chokladkolor som är mitt favoritgodis på julen, men nu: sovdags!

Make love. /C

"Jag tog en kula för dig men fick en smula tillbaks. För dig ska jag göra det tusen gånger om."

Kärlek, tårar, skratt, skola och mys.
Småland var fantastiskt och när jag hör låtar som denna (ovan) får jag sådan sjuk längtan tillbaka.
Tusen och åter tusen minnen av fantastiska vänner som jag längtar efter.

Småland och tjejer, jag saknar er!!

Fan vad det skall krångla till sig. Lite trött blir jag allt.
Nu skall jag vandra till Arbetsförmedlingen och ordna upp skiten.

Att kämpa för det man vill ha, det är kärlek.
Jag kämpar nu.

It takes a fool to remain sane = så jävla sant!
Ibland leker livet så mycket med en och de senaste dagarna har jag vart "offret".
Dock lär man sig mycket om både sig själv, kärlek och andra människor.

Snart kommer jag inte att ha "panik i benen" längre och snart kommer allt att kännas som det ska.
Inställning är A och O och i just det här fallet måste jag bara lita på att allt kommer att bli bra.

Inre styrka fixar allt!!

Jag bestämde mig för att "dokumentera" mitt nya liv i Stockholm,
men just idag känner jag inte att jag har något att säga.
Idag är det en deppig dag av egentligen ingen anledning alls (för man får faktiskt vara nere utan att man är störd X, det är du med ibland!).

Jag kör igen i morgon helt enkelt då jag skall till jobbet och måste vara glad,
en fördel när man jobbar med människor faktiskt..

Igår gjorde jag en hemsk upptäckt; JAG BETER MIG SOM EN STOCKHOLMARE?!
Va, tänker ni nog nu men jag skall förklara!
Efter jobbet så tog jag buss 179 till Vällingby för att sedan ta tunnelbanan hem därifrån (irrelevant men jaja). När bussen är framme trängs vi alla för att komma av så fort som möjligt och kvinnan som går av före mig tappat en påse precis utanför bussen. I påsen ligger det massor av äpplen som kvinnan (såklart) börjar plocka upp och jag min jävel tränger mig bara förbi "för att jag har så bråttom öh?" utan att hjälpa henne.
Fan alltså, så fort jag hade passerat så ångrade jag mig och så kommer "Stockholmaresymptom" nr 2. Jag vänder inte och går tillbaka utan ser bara över axeln hur hon stressar för att få ner alla äpplen i påsen. Gud vad jag skäms, så här har jag inte lärt mig att man gör! FY CAROLINE!
Aldrig mer säger jag bara.

Som barn och tonåring är det alltid relativt enkelt att skapa sig sitt egna nätvärk av människor man gillar och litar på.
Man går i skolan och träffar vänner som dem i sin tur har vänner.
Problemet är bara att när man väl "växer upp" och slutar skolan så blir den så enkla proceduren väldigt mycket svårare. Det finns inte längre någon skola att träffa folk i och har du inte redan en näve vänner så är det svårt att därefter träffa deras.
Menar inte att låta deppig, bara något jag funderat på nu när jag är ny och "utan kompisar" (haha vad hemskt det låter, har ju såklart mina vänner i Småland och hemma).

En tanke bara.

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i drygt 7 månader.
I fyra av dem pendlade vi fram och tillbaka genom Sverige varannan helg (ja det är sjukt jag vet),
och de senaste 3 har vi bott tillsammans.
Trots det så har jag varit "nykär" igen de senaste dagarna och gud vad jag älskar det!

På morgonen när jag skall jobba och älsklingen sover så kan jag inte låta bli att lägga mig bredvid och klappa lite på honom innan jag går och så fort jag får en sekund över eller rast så är det hans sms jag hoppas på.
Ja, jag känner mig helt enkelt störtförälskad,
fjärilar har bosatt sig i min mage.



















Detta mina vänner är kärlek i sin sanna form. <3

Igår stod jag utanför pendeltågsstationen i Spånga och väntade på en vän.
Jag stod på en bro som gick över spåren och trots att det var kväll så såg jag ganska långt därifrån.
Lamporna sken och månen likaså.
Det vanligtvis så irriterande ljudet av ett inkommande tåg lät just då ganska lugnt och behagligt.

Igår stod jag utanför pendeltågsstationen i Spånga och väntade på en vän och för första gången
kände jag kärlek till Stockholm.
För första gången kände jag att jag var hemma.

Tack Stockholm, för att du låter mig ha en kärleksrelation med dig.
Jag hoppas att den blir en långvarig sådan.

Nu har jag varit inne på blocket 2 ggr om dagen i ca 1 månad och ingenting har hänt ännu.

Jag vill ha ett hem där jag kan göra vad jag vill (missförstå mig rätt, jag har det super i ängby men jag vill hitta något eget) och inte behöva tänka på någon annan hela tiden.

Jag vill kunna julpynta värre än någon annan utan att någon bryr sig och jag vill kunna slänga saker på golvet om jag känner för det.

Som jag sa så har jag inte fått ett skit för det och nu börjar jag bli stressad.

Kan inte bara någon vänlig själ se mig som en potentiell hyresgäst och låta mig flytta in i ett EGET hem där det är jag som är bossen?

Leave my fucking boyfriend alone.

That's all for now.

Trots att jag varit uppe sedan halv elva så myser jag kvar i sängen och sitter nu här och bloggar.

Just idag är jag inte ett dugg rastlös eller stressad över att göra ingenting.

Idag är det nämligen min första av fem (!) lediga dagar och det skall jag ta vara på!
Det enda jobbrelaterade (om jag inte blir inringd) blir ett inköp av ett par byxor att jobba i (eftersom vi bara har herrstorlekar på jobbet och jag är 157 cm, funkar inte så bra..).

Till mitt sällskap får jag Bea som jag skall möta upp vid tre.

Nu skall jag se till att göra något så älskling inte får spel när han kommer hem för att jag "latar mig".

/C.

Dag 01 Presentera mig själv
Dag 02 Min första kärlek
Dag 03 Mina föräldrar
Dag 04 Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 Vad är kärlek?
Dag 06 Om det här vore min sista dag

Dag 07 Vänner

Dag 08 Favoritsaker

Dag 09 Min tro och livsfilosofi

Dag 10 Bloggfavoriter
Dag 11 Mina syskon
Dag 12 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 Dåliga vanor och laster
Dag 15 Mina drömmar
Dag 16 Första kyssen
Dag 17 Barndomsminne
Dag 18 Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 Detta ångrar jag
Dag 20 Mina förebilder
Dag 21 Mina dåliga sidor
Dag 22 Det här upprör mig
Dag 23 Mitt hem
Dag 24 Det här får mig att gråta
Dag 25 Det här är jag bra på
Dag 26 Mina rädslor
Dag 27 Min favoritplats
Dag 28 Saker jag saknar
Dag 29 Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 10 dödssynder

Aldrig testat detta så nu kör vi!

Dock får vi börja imorn för just nu känner jag mig som den mest oinspirerade människan i världen.

Peace out!!

Just nu har jag precis gett upp (för idag) i kampen om att hitta andrahandsboende på Blocket,

det känns som ett riktigt mission imposible och jag är redigt trött på det.

Antingen har dom hundra djur och kräver tystnad från 18.00 eller så har man besöksförbud och det funkar ju inte då jag faktiskt har en pojkvän som jag tycker ganska mycket om..

Lite panik i magen får jag då jag skriver kontrakt på jobbet på mitt långvik den 1 september och då är man låst, i alla fall i tre månader som uppsägningstiden är..

Ajaj.. Varför kan jag inte bara bli rik över en natt och köpa en lägenhet att ha bara till min??

Hjälp..

Klockan är i skrivande stund 00.58 och exakt 04.07 ringer min väckarklocka för första gången av tre. Oj fan tänker ni då. Inga problem tänker jag.

Min tanke är som sådan:

Imorgon kommer jag säkert att vara död till 85 % då arbetsdagen är slut (15.00)

men fasen vad jag kommer att somna när jag kommer hem och det måste ju betyda att jag kommer att vara pigg som en lärka på jobbet på onsdag!

Om detta stämmer eller inte får vi väl allt ta och se,

men överlever, det gör jag i alla fall!

Det värsta som kan hända är ju att det blir lite extra tungt på jobbet men i så fall får jag väl dricka kaffe och smaska lite godis, allt medel är tillåtna.

Så, Rusta, ses om 5 timmar och 24 minuter!

/C.

Klockan är snart elva och jag vaknade nyss ur en orolig, drömsk sömn och förstår inte hur jag skall kunna somna igen. Egentligen gör det inget då jag inte kommer att jobba imorn.

Äter nämligen stark medicin för en cysta som gått sönder i livmodern.

Det är inget farligt, men ont gör det och därför ligger jag hemma och kurerar mig!

Medan jag gör detta är min fantastiska pojkvän (som satt med mig på akuten hela natten) ute och tar ett par kalla med sina kompisar. Det förtjänar han, så fin och stark som han alltid är.

Ibland vill jag bara ruska om honom så att han kan släppa ut lite av det han känner längst där inne, för jag vet att det inte bara är fina saker, även om han inte erkänner det.

Nog om det, man kan inte tvinga på andra människor att känna om de själv inte vill.

Just nu är jag inne i en längtarperiod. Jag längtar till exempel till Gotland, min släkt, mina vänner i Småland, utomlands och till en massa mer.

Dock är jag mer än nöjd med vart jag är i livet nu, då jag delar min vardag med den vackraste människan (inside-out) jag någonsin har träffat; min pojkvän Erik!

All kärlek /C.

Klockan är halv ett och jag som skulle gå upp i tid i morgon sitter såklart klarvaken framför den lysande datorskärmen och kollar på film.
Nu har jag suttit hemma i två dagar utan att ha gjort något vettigt över huvud taget.
Det enda jag har gjort är att se på film, läsa, sova och spela sims. Jäkla tragiskt!
Här är jag i en stor härlig stad som bara väntar på att få visa upp sig för mig.
Imorgon blir det allt ändring på det då jag skall leta mig fram på söder som är ganska främmande för mig, förhoppningsvis kommer jag fram som jag ska!

Har jag tur så får jag sällskap av Bea, en barndomsvän som jag är glad att jag har här i allt det nya.

Ny stad & nytt kapitel, varför inte en ny blogg också?