Nu var det visst ett tag sen! Jag tvivlar på att någon lider av det, men om det nu är så det ligger till så kommer här ett par rader!

Idag vill jag skriva om resan från att bli förälskad och bli kär till att vardagen (vare sig man vill det eller ej) tränger sig in i relationen. Den tiden har nu kommit för mig och mitt hjärta. Tiden då vi inte alltid har tid att ses när vi vill utan måste anpassa oss efter allt runt omkring så som jobb, skola osv.

Jag trodde tidigare att det skulle bli fruktansvärt men trots att vi ses lite mindre och risken att han sover när jag kommer hem från jobb är stor så är jag lyckligare än någonsin.
Hjärtat går upp vid femsnåret på morgonen så det blir inte någon direkt kvalitetstid dom dagar jag jobbar sent men bara att veta att han har legat intill mig i sängen under natten tröstar mig massor.

Igårkväll när jag kröp ner i sängen vid elvatiden hade min fina älskling redan sovit några timmar. Allt bara för att kunna vakna när jag kom och kunna "somna" med mig. Hur fint är inte det? Åh, vilken lycka jag känner.
Kristoffer, mitt glädjeämne, tack för att du gör min vardag så fin!

Det är torsdag. Jag vaknar och sträcker mig som vanligt efter min smartphone. Jag kollar facebook, mailen och de viktigaste bloggarna. Hur det sedan kommer sig att jag scrollar upp och ner genom min kontaktlista vet jag inte. Men jag får lite av en chock när jag läser namn efter namn på människor som inte längre är en del av mitt liv. Som jag inte längre har någon sorts relation med. Jag suckar. 

År av vänner, fiender, hälsa och ohälsa rullar snabbt och bestämt förbi och jag kan inte göra annat än titta på.

Vad hände egentligen? När sprang tiden iväg och vad gjorde jag under tiden?
Hur kunde vänner (och bästa vänner) bli som om de aldrig hade träffats?

Samtidigt som jag älskar vart livet och vart tiden har tagit mig så tycker jag också att det är sorgligt.

Speciellt dom dagarna då det är svårare att se ljuset än andra.

Jag låser knapplåset, läger ifrån mig telefonen och hör dörrklockan ringa.
Mannen är hemma och mina funderingar får vänta. 

Good moorning viet.. götet!
Efter en otroligt seg morgon börjar det bli dags att packa jobbväskan och ge sig av till jobbet som idag befinner sig över en timme bort. Mindre kul.
Dock får man vara glad för det lilla, jag har ju faktiskt ett jobb att gå till!
Nej, mycket mer än så vart det inte.
Ha det bra!
Puss!

PS. förlåt älskling för att det är stökigt hemma men jag hann faktiskt inte!

Från singel och trött på vardagen till sambo och lyckligast i världen. Tack älskling!

Ibland är livet allt bra överjävligt (okej då, överdriver en smula men vänta så skall du få höra - lite jobbigt är det allt!). När jag äntligen fått en tid vid en hjärnskrynklare (som ett litet bollplank i vardagen hade jag tänkt) så tar dom inte faktura (som är det enda alternativet för mig som nyanställd innan löning). Inte kan jag heller avboka för jag var ju prompt tvungen att vänta med att kolla upp det hela tills för en timme sedan. Ja du, det blir ju en rolig faktura då "ej avbokade besök debiteras...". Typiskt mig!

Dock finns det inget ont som inte för något gott med sig!

Nu får jag ju chansen att ladda upp inför ett tufft kvällspass på jobbet. 

Har vart ledig i en vecka och småstartar lite försiktigt (HA) med en pass från 16-22.15.

Nej, nu får det vara slut på mitt rabblande för den här gången - kaffebryggarn ropar!

Puss!

God morgon!

Klockan är snart två och här sitter jag med radions surr i bakgrunden och en kopp kaffe i högsta hugg.
De självklaraste bloggarna (bella, kenza, foki, stinalee osv) är lästa och mannen som just begav sig till skolan har blivit pussad på så han överlever dagen (eller är det jag som har det största behovet?).

Tvätten påstår att den vill bekanta sig med tvättmaskinen nere i källaren, dammtussarna i hörnen ropar på sin polare dammsugaren och naglarna skrattar åt mig i sitt bedrövliga skick. "Snart" viskar jag. "Snart - Måste bara mysa färdigt först!"
För det är nämligen just den här stunden på dagen som skänker mig mest lugn och harmoni.
Den timmen (ibland även två eller tre) då jag i lugn och ro kan strosa runt i hemmat och göra det som faller mig in. Den ensamma stunden då den enda människan som existerar är jag.
Det låter kanske egoistiskt mina vänner, men det är precis vad jag behöver.
Dagarna då jag fått min lugna ensamma stund så är jag 10 gånger bättre på att ge kärlek och ömhet till den jag lever med än annars. Alltså är det inte bara jag som vinner på det utan även min kärlek.
Win win situation!

Puss!

Efter en lunch och en härlig tupplur med hjärtat igår så bestämde vi oss för en kvällspromenad i det soliga men kyliga vädret. Detta var den fantastiska utsikt vi mötte. Fint, eller hur?

Efter en och en halv timmes promenix kom vi fram till att vi borde röra oss lite mer och därför skall börja promenera ett par/tre dagar i veckan. Kan bli skönt.

Nu är klockan nio och det är dags att göra sig redo för dagen. Vid halv elva skall jag nämligen ta en fika med en supergullig kollega. Tidigt, jag vet, men har man jour är det lika bra att planera in lite tidigare. Så man iaf får ett par timmar ostört innan jobbet ringer!

Ha en bra dag!

Puss!

Och så var det måndag igen. Dagarna går så fort helt plötsligt!
Om det beror på att i princip all  vaken tid spenderas antingen på jobb eller med pojkvän eller om det bara är timmarna som rullar lite fortare än vanligt vet jag inte. Men fort går det iaf!

Idag är jag dock ledig (peppar peppar, nu ringer säkert jouren bara för det!) och skall spendera några timmar med min nyopererade vän Ida (tuttar åt folket!) och hennes fina och efterlängtade son Ville (som jag för övrigt inte träffat på över ett och ett halvt år..). Tillsammans skall vi dricka de självklara kopparna kaffe och sedan leka av oss i höstsolen vid lekparken intill.

Föresten! Jag har nyss fått nys på en lägenhet till mig och karln (dom har han inte hört något om just denna lägenhet ännu) som både ligger bra och kostar lagom! Håll tummarna!

På tal om pojkvän, fasen vad kär jag är!
Inte trodde jag att jag skulle bo med denna fantastiska man för några månader sedan.
Tiden har gått fort och trots att vi inte varit vi så länge så känns det som att vi har varit tillsammans i sisådär 5-10 år. Satan i gatan hörni, jag har slutat leta. Jag har hittat min prins!

Puss.

Det är måndag. Klockan är strax innan ett. Från tv'n ljuder ett musikprogram på svt och i sängen sitter jag med en tom skål som tidigare innehöll jordgubbskräm bredvid mig. Från köket hörs kaffebryggarens välbekanta ljud och från våningen under susar det relativt ordentligt (något med rören).
Trots alla dessa ljud så fattas ett. Ett som jag vant mig vid att ha omkring mig. Det som saknas just nu är - DU!

Jag längtar tills du kommer hem!