Nu var det visst ett tag sen! Jag tvivlar på att någon lider av det, men om det nu är så det ligger till så kommer här ett par rader!

Idag vill jag skriva om resan från att bli förälskad och bli kär till att vardagen (vare sig man vill det eller ej) tränger sig in i relationen. Den tiden har nu kommit för mig och mitt hjärta. Tiden då vi inte alltid har tid att ses när vi vill utan måste anpassa oss efter allt runt omkring så som jobb, skola osv.

Jag trodde tidigare att det skulle bli fruktansvärt men trots att vi ses lite mindre och risken att han sover när jag kommer hem från jobb är stor så är jag lyckligare än någonsin.
Hjärtat går upp vid femsnåret på morgonen så det blir inte någon direkt kvalitetstid dom dagar jag jobbar sent men bara att veta att han har legat intill mig i sängen under natten tröstar mig massor.

Igårkväll när jag kröp ner i sängen vid elvatiden hade min fina älskling redan sovit några timmar. Allt bara för att kunna vakna när jag kom och kunna "somna" med mig. Hur fint är inte det? Åh, vilken lycka jag känner.
Kristoffer, mitt glädjeämne, tack för att du gör min vardag så fin!

Det är torsdag. Jag vaknar och sträcker mig som vanligt efter min smartphone. Jag kollar facebook, mailen och de viktigaste bloggarna. Hur det sedan kommer sig att jag scrollar upp och ner genom min kontaktlista vet jag inte. Men jag får lite av en chock när jag läser namn efter namn på människor som inte längre är en del av mitt liv. Som jag inte längre har någon sorts relation med. Jag suckar. 

År av vänner, fiender, hälsa och ohälsa rullar snabbt och bestämt förbi och jag kan inte göra annat än titta på.

Vad hände egentligen? När sprang tiden iväg och vad gjorde jag under tiden?
Hur kunde vänner (och bästa vänner) bli som om de aldrig hade träffats?

Samtidigt som jag älskar vart livet och vart tiden har tagit mig så tycker jag också att det är sorgligt.

Speciellt dom dagarna då det är svårare att se ljuset än andra.

Jag låser knapplåset, läger ifrån mig telefonen och hör dörrklockan ringa.
Mannen är hemma och mina funderingar får vänta. 

Good moorning viet.. götet!
Efter en otroligt seg morgon börjar det bli dags att packa jobbväskan och ge sig av till jobbet som idag befinner sig över en timme bort. Mindre kul.
Dock får man vara glad för det lilla, jag har ju faktiskt ett jobb att gå till!
Nej, mycket mer än så vart det inte.
Ha det bra!
Puss!

PS. förlåt älskling för att det är stökigt hemma men jag hann faktiskt inte!

Från singel och trött på vardagen till sambo och lyckligast i världen. Tack älskling!

Ibland är livet allt bra överjävligt (okej då, överdriver en smula men vänta så skall du få höra - lite jobbigt är det allt!). När jag äntligen fått en tid vid en hjärnskrynklare (som ett litet bollplank i vardagen hade jag tänkt) så tar dom inte faktura (som är det enda alternativet för mig som nyanställd innan löning). Inte kan jag heller avboka för jag var ju prompt tvungen att vänta med att kolla upp det hela tills för en timme sedan. Ja du, det blir ju en rolig faktura då "ej avbokade besök debiteras...". Typiskt mig!

Dock finns det inget ont som inte för något gott med sig!

Nu får jag ju chansen att ladda upp inför ett tufft kvällspass på jobbet. 

Har vart ledig i en vecka och småstartar lite försiktigt (HA) med en pass från 16-22.15.

Nej, nu får det vara slut på mitt rabblande för den här gången - kaffebryggarn ropar!

Puss!

God morgon!

Klockan är snart två och här sitter jag med radions surr i bakgrunden och en kopp kaffe i högsta hugg.
De självklaraste bloggarna (bella, kenza, foki, stinalee osv) är lästa och mannen som just begav sig till skolan har blivit pussad på så han överlever dagen (eller är det jag som har det största behovet?).

Tvätten påstår att den vill bekanta sig med tvättmaskinen nere i källaren, dammtussarna i hörnen ropar på sin polare dammsugaren och naglarna skrattar åt mig i sitt bedrövliga skick. "Snart" viskar jag. "Snart - Måste bara mysa färdigt först!"
För det är nämligen just den här stunden på dagen som skänker mig mest lugn och harmoni.
Den timmen (ibland även två eller tre) då jag i lugn och ro kan strosa runt i hemmat och göra det som faller mig in. Den ensamma stunden då den enda människan som existerar är jag.
Det låter kanske egoistiskt mina vänner, men det är precis vad jag behöver.
Dagarna då jag fått min lugna ensamma stund så är jag 10 gånger bättre på att ge kärlek och ömhet till den jag lever med än annars. Alltså är det inte bara jag som vinner på det utan även min kärlek.
Win win situation!

Puss!

Efter en lunch och en härlig tupplur med hjärtat igår så bestämde vi oss för en kvällspromenad i det soliga men kyliga vädret. Detta var den fantastiska utsikt vi mötte. Fint, eller hur?

Efter en och en halv timmes promenix kom vi fram till att vi borde röra oss lite mer och därför skall börja promenera ett par/tre dagar i veckan. Kan bli skönt.

Nu är klockan nio och det är dags att göra sig redo för dagen. Vid halv elva skall jag nämligen ta en fika med en supergullig kollega. Tidigt, jag vet, men har man jour är det lika bra att planera in lite tidigare. Så man iaf får ett par timmar ostört innan jobbet ringer!

Ha en bra dag!

Puss!

Och så var det måndag igen. Dagarna går så fort helt plötsligt!
Om det beror på att i princip all  vaken tid spenderas antingen på jobb eller med pojkvän eller om det bara är timmarna som rullar lite fortare än vanligt vet jag inte. Men fort går det iaf!

Idag är jag dock ledig (peppar peppar, nu ringer säkert jouren bara för det!) och skall spendera några timmar med min nyopererade vän Ida (tuttar åt folket!) och hennes fina och efterlängtade son Ville (som jag för övrigt inte träffat på över ett och ett halvt år..). Tillsammans skall vi dricka de självklara kopparna kaffe och sedan leka av oss i höstsolen vid lekparken intill.

Föresten! Jag har nyss fått nys på en lägenhet till mig och karln (dom har han inte hört något om just denna lägenhet ännu) som både ligger bra och kostar lagom! Håll tummarna!

På tal om pojkvän, fasen vad kär jag är!
Inte trodde jag att jag skulle bo med denna fantastiska man för några månader sedan.
Tiden har gått fort och trots att vi inte varit vi så länge så känns det som att vi har varit tillsammans i sisådär 5-10 år. Satan i gatan hörni, jag har slutat leta. Jag har hittat min prins!

Puss.

Det är måndag. Klockan är strax innan ett. Från tv'n ljuder ett musikprogram på svt och i sängen sitter jag med en tom skål som tidigare innehöll jordgubbskräm bredvid mig. Från köket hörs kaffebryggarens välbekanta ljud och från våningen under susar det relativt ordentligt (något med rören).
Trots alla dessa ljud så fattas ett. Ett som jag vant mig vid att ha omkring mig. Det som saknas just nu är - DU!

Jag längtar tills du kommer hem!

Man väcker en ångest när man släcker en annan

Okej, målet var att bli nikotinfri och som en bonus så blev jag även motiverad till att bli mer rörlig och praktiskt taget nykterist på kuppen.

 

"Fantastiskt!" tänker du nu. "Ja, absolut." Svarar jag, men som i alla fulla fall så ersätter man lätt en ovana eller ett beroende med något annat. Något som i mitt fall blev kaffe.

Jag vill dricka kaffe i stora mängder och mest hela tiden.
Sitter jag hemma vid datorn - vill jag ha kaffe.

Har jag precis vaknat - vill jag ha kaffe.

Efter maten - vill jag ha kaffe.

På mina raster på jobbet - vill jag ha kaffe.

Vad krävs egentligen för att bli av med en ovana och INTE skapa sig en ny?

Svar önskas!

Det var ungefär 3 månader sedan jag skrev sist och jisses vad livet kan förändras mycket på kort tid.
Sist vi hördes var jag arbetslös, singel, jag snusade och jag var allmänt olycklig och missnöjd med livet och vardagen. Idag har jag:

• ett jobb som jag är duktig på och trivs med. 
• varit snusfri i snart tre veckor
• fått motivationen och drivet till att träna igen

Förutom det ovanstående har jag fått bra mycket mer sällskap nu än förr.
En fantastiskt snäll och omtänksam man har nämligen slingrat sig in i mitt liv och förgyllt min vardag.

Mer än såhär blir det inte idag!
PUSS

Livet springer på och ibland är det svårt att hinna med. Det som krävs när allt går för fort är att stanna upp, se vad man kan göra för att lösa de problem som dyker upp på vägen och sist men inte minst: STAY POSITIVE!

Om det är de fem (!!) kopparna kaffe jag druckit idag, de oräkneliga portionerna snus jag lagt under läppen, irritationen som bara växer eller bara ren och skär rastlöshet vet jag inte. Dock känner jag mig något märklig idag. Jag är stressad, trött, sällskapssjuk, glad och arg på en och samma gång.

Vissa dagar är det minsann svårt.

Har satt mig tillrätta för att plugga ett antal ggr idag men inte kommit igång (trots att jag VET att jag borde då jag ligger efter som tusan i den viktigaste kursen jag läser).

Hade det inte varit kristigimmelsfärds idag så hade jag gått en sväng på stan och provat kläder och letat efter en bra dagkräm. När detta inte heller går (satan!) så sitter jag helt enkelt kvar "hemma" i lägenheten och är konstig.

I vanliga fall hade jag jobbat ikväll och då kunnat fokusera på den fantastiskt fina tjejen jag har hand om men då hennes mor är ledig ikväll så är jag det med.

Funderar helt allvarligt på att ta mig ut på en löprunda (hahaha) och då är det illa!

Hoppas eran dag är bättre än min!
Nu skall jag muntra upp mig med en titt på 9gag.com

Puss och gull eller vad man nu säger.

Det blev inget vettigt skrivet idag heller.

Smutsigt vatten speglar också.

Är det något jag har lärt mig de senaste månaderna är det att ha tålamod och inte jäkta på saker och ting. Att det inte hjälper att få panik när ingen erbjuder mig ett jobb, för det kommer.

Att inte bli stressad och få dålig självkänsla när jag saknar min expojkvän, för det kommer att gå över. Att inte få panik när jag tappar suget på träningen och kosthållningen, för det kommer tillbaka.

Jag är en mycket lyckligare människa idag än för 6 månader sedan och det är jag för att jag har accepterat den jag är, lärt mig att vara tacksam för det lilla och sist men inte minst lärt mig att ha tålamod.

Tack Jag!

Tack Gud för det fantastiska liv du gett mig och förlåt mig för att jag inte har uppskattat det så mycket som jag borde. Livet är underbart och det är till för att levas! <3

Det, enligt mig, bästa sättet att lära känna en stad är att "gå vilse".

Jag går helt enkelt utan att veta vart jag ska och vart jag kommer, det är då man hittar dom där mysiga små fiken och smultronställen man annars inte hade stött på.

Idag har sommaren gjort smygpremiär i Århus och jag har vandrat omkring.

Någonstans inne i den innersta kärnan i mig har sommarkänslorna vaknat till liv.

Överallt har folk varit ute och njutit av sommaren och jag har hela dagen fått flashbacks från sommaren på Gotland. Det är så underbart.

I sommar bara SKA jag åka till Gotland! Med eller utan sällskap spelar ingen roll för jag åker i vilket fall.

Var så länge sedan jag hade en gotländsk sommarnatt, det är dags nu.

Okej, osammanhängande och hoppigt blev det.
Som vanligt med andra ord ;)

Puss!

Ett år äldre, tusen erfarenheter rikare.

Födelsedagar är inte riktigt min grej, istället för att glädjas så har jag en tendens att deppa ihop lite.
Jag vet inte varför, det är så bara.

Dock har jag haft en underbar helg med tjejmiddag i fredags med T och C och utgång igår med E.

Blir väldigt rörd av alla som lagt ner tid på att göra mig glad på min dag.

Nu är det "back to reality" och jobbet.
Over and out.

Vad är grejen med att typsnittet ändras mitt i mina texter?

Idag är det onsdag och det är min tredje dag på arbetet och snart bär det av hemåt igen.

Känner att det skall bli skönt att ha tio dagar hemma innan det blir jobb igen.

Jag som har farit runt som en tok skall bara plugga, träna (i know, det låter som ett skämt), umgås med mina fina vänner och ta det lugnt (och fylla tjugoett!).

Under min nuvarande vistelse i Århus har jag tagit tag i plugget på allvar igen,

har varit så himla dålig på att faktiskt få tummen ur. Nu är det skillnad!

Fortsätter jag såhär är jag ikapp på en vecka, högst en och en halv. Känns gött som attan!

Jag vet ju att jag är smart och har kapaciteten, det enda som har fattats är självdisciplin.

Något annat som kräver disciplin är träning, något som jag verkligen borde komma igång med!

Härligt nog så har E blivit så pass bra (nyckelbenet ligger ur led och hon har varit hög på smärtstillande enda sen jag träffade henne) att hon kan träna igen.

I vanliga fall är hon en riktig atlet-tjej så nu har jag min egen personliga tränare som kan piska på när lusten sinar. Utöver det så är en av mina äldsta och bästa vänner nu utbildad kostrådgivare, så nu finns det inga ursäkter. Alla komponenter finns ju där.

Hallå sommar 2012, du kommer inte att känna igen mig om några månader ;)

Är som ni kanske märker ovanligt glad (något som jag tjatade om i förra inlägget med) och nu känns ingenting omöjligt. Jag har massor att vinna och inget att förlora, det är bara att sträcka ut handen efter det som finns inom räckhåll.

Power isn't something you get. It's something you grab!

Äntligen har jag inte längre en tyngd över axlarna. Den har funnits där länge nu men efter ett svårt beslut har den äntligen bestämt sig för att försvinna.

Jag har endast mig själv att tacka

Jag har haft många samtal med en väldigt klok människa som jag har kommit att spendera en del tid med och äntligen lärt mig att det endast är JAG som har kontrollen över mitt eget liv och detta har jag till viss del lärt mig att ta vara på. Det krävs arbete, men jag är helt klart villig att jobba på.

För att undvika en eventuell livskris i framtiden har jag satt upp två mål för mig själv under det resterande året:

• Jag skall endast göra saker för min egen skull och inte för att göra andra till viljes.
• Jag skall lära mig att lyssna till hur jag på bästa sätt kan se till att mitt liv fortlöper på det sätt som jag själv vill.

Kort sagt så vill jag lära mig att vara egoistisk på ett positivt sätt och inte utsätta mig för sådant som kan såra mig i slutändan.

Häng på, jag tror att vi alla behöver lära oss att ta vara på oss själva, vi har ju faktiskt inte ansvar för någon annan.

Puss!

Känslan när man märker att människor verkligen har förändrats...

Dissapointing for sure.

Måste tacka mig själv för en underbar eftermiddag på stan. Det var länge sen jag hade så trevligt i mitt eget sällskap.. Har provat klänningar som jag aldrig annars skulle prova mig på att prova (and they looked goood), druckit en underbar latte macchiato och läst i min otroligt beroendeframkallande bok "50 sätt att träffa den rätte".

Älskar sådana dagar. Det är skillnad på att vara själv och att vara ensam som min kloka farmor brukar säga. Puss puss

Nu har jag varit ledig i en vecka och självklart har det spöregnat större delen av tiden.

Tråkigt nog så har jag låtit det hindra mig men nu märker att jag har lärt mig eftermiddagens tvtablå så tror jag att det är dags att göra motstånd. Om en liten stund skall jag klä på mig varmt och ta en lång, välbehövlig promenad. En sväng upp till sjön, något jag inte vågat mig på än. Eftersom jag växt upp på en ö har hav och vatten alltid varit en stor del av mitt liv och så fort livet har gått i motvind så har jag suttit där vid vattnet och tänkt, sörjt och försökt lösa de stora frågorna.

Jag har inte vågat sätta mig ensam vid vattnet efter alla ofrivilliga förändringar och ledsamheter , men nu när jag känner mig tillfreds med livet och vardagen så tror jag att det är dags.

Jag måste göra fred med vattnet. Wish me luck!

Något jag inte delat med så många är att jag har en hemlig önskan.

En önskan att det en vacker dag skall stå en bok i en främlings bokhylla med mitt namn över ryggen.

En roman om lycka, olycka, kärlek, hat och sorg. Alla dom känslor som jag i mitt liv haft så nära till.

Just nu är jag inne i en period där jag mest läser chick lit. Helst sådana chick lit-böcker där författaren inte är rädd för att vara grov i munnen. Tro nu menar jag inte tantsnusk! Den där snuskdelen är inte så viktig (om än så rolig) utan mest de fula orden. Har ingen aning om varför jag uppskattar dessa ord, men nästa gång du slår i lilltån i soffbordet så borde du testa att skrika ut kuk istället för satan. Testa, för fasen vad gött det känns!

Nu gick det hela från en dröm att bli författare till kärleken till att säga sexrelaterade ord i vardagen,

men så blir det ibland.

Detta är boken jag just nu har näsan i och där finns det många fina svordomar, det kan jag lova (den är ju bra också såklart, det är inte bara snusket som gör det)!

Try it out!

Det finns saker som behöver bli sagda, trots att de kommer att göra ont.

Saker som behöver bli hörda för att jag skall börja fungera normalt igen.

Kanske kan det göra att jag slutar drömma hela nätterna, för just nu känner jag mig lika trött när jag vaknar som när jag somnar.

Jag saknar dig och älskar dig fortfarande, men det räcker inte.

Jag såg dig sekunden innan jag vaknade och nu är bilden som inpräntad på min näthinna. Försvinn så är du snäll, i alla fall för idag. <3

Det är fredagskväll och jag sitter ensam i soffan i Århus och kollar på "Minuten" på 1:an.

Nora ligger och sover tryggt i sin säng och strax skall jag smyga ut på balkongen och ta min fuskcigg, som jag tar varje kväll, och sedan packa ihop de saker som skall med hem till Götet.

Imorgonbitti går tåget klockan 07.50 så 06.30 ringer klockan. Var ett bra tag sedan jag gick upp så tidigt..

När jag är i Århus och jobbar så ligger all min fokus på Nora och det kan tom gå så långt att jag glömmer bort att jag också blir hungrig, törstig, trött osv. Lite som att jag själv går på stand by.

Ganska skönt är det men när jag sitter på tåget på väg hem efter en jobbvecka och helt plötsligt är helt alena så känns det lite konstigt. Då har jag helt plötsligt tid att tänka på mina egna bekymmer på riktigt och känna sånt som jag tryckt bort för att jag "inte har tid" att känna det när jag jobbar.

Egentligen var planen att gå ut med tjejerna i morgonkväll men jag får se hur jag gör.

Det handlar helt enkelt om hur trött jag är efter 9 timmars resa och vad jag har lust till.

Orkar jag så tar jag en joggingrunda upp till barnsjön när jag kommer hem.

Vi får se helt enkelt.

Nu skall jag fixa lite så jag slipper gå upp sjukligt tidigt i morgon.

Natti natti! <3

Här sitter jag på den fantastiska takterrassen jag har fått nöjet att ha utanför mitt mysiga sovloft i Århus. Dagen har varit underbar och har spenderats nere i parken med lillan. Solen har vart framme och värmt upp ordentligt, har tom. suttit i t-shirt och bara njutit. Det var första gången för i år! Nu skall jag skriva ett bokreferat här ute och pepp-musiken skrålar ur mina lågkvalitétshögtalare. Härligt eller vad?!

Senare tror jag att jag skall träffa ett par nyfunna vänner över en öl.

Något som gör dagen ännu bättre är att min nya tatuering har läkt så pass bra att jag har kunnat ha både BH och en tajt tröja idag. Kalla mig lättroad, men fasen vad gött det känns.

Tack livet, idag är en fantastisk dag!

Hur mysigt ser inte detta ut att vara?? <3

Som vi vet så har jag dragit mitt flyttlass genom ett antal städer dom senaste åren och eftersom jag ändå har bott i varje stad under en tid så har jag "samlat på mig" en hel drös med fina vänner i vårt avlånga land. De stunder då jag känner mig ensam så påminner jag mig själv om dessa fantastiska vänner. Telefonen och facebook-chatten gör ändå så att relationerna håller och hur underbart är inte det?

Det som gör det ännu finare är att det faktiskt inte rinner ut i sanden, som det ofta gör, och gud vad skönt det känns!
Många av mina gamla vänner från Visby, som jag har känt i många många år, har jag sämre kontakt med än de vänner jag känt mycket kortare (men haft intensiva härliga månader med) under mina "resor".

Just nu sitter jag och pladdrar med Amanda aka Nettan i småland som jag bodde tillsammans med i Vimmerby under tre underbara månader. Något vi kom på nu som får mig att fnissa en hel del är att vi tom var bättre sambos än jag och mitt ex (han var såklart också en fantastisk sambo men alla ni som har bott med en partner vet hur krångligt det kan bli).

Jag och Nettan träffades utanför krogen en kväll i september 2011 och bytte nummer "för att vi skulle träffas och fika" (fyllesnack trodde vi båda två).

En månad senare bodde vi ihop.

Oj vad härliga minnen jag har med den tjejen, det var helt klart hon som fick mig att falla för Vimmerby. Varje morgon väckte hon mig innan jobbet med kaffe, det blir inte bättre än så.

Det var helt klart en bromance!!! <3

Love you stumpis!

Livet är fullt av val och beslut som måste fattas för att vi skall få ut så mycket som möjligt av våran tid. Val som gör oss mer lyckliga eller mer sorgsna. Val som ger oss möjligheten att träffa människor som kommer att ge oss lycka eller val som gör att vi håller oss borta från dom som kan komma att göra oss illa.

Trots min unga ålder har jag gjort många sådana val och trots det höga antalet är det fortfarande lika svårt att veta om det är hjärtat eller hjärnan jag skall lyssna på.

Jag hoppas att det finns någon som försöker leda mig åt rätt håll,

någon som håller koll på att valen jag gör är rätt och som hjälper mig upp när jag snubblar på vägen.

I torsdags tatuerade jag in de första fyra orden i en bön som jag dagligen rabblar i huvudet som har blivit något av ett livsmotto för mig. Lord give me serenity to accept what i cannot change lyder den första meningen. Jag vill leva livet efter dessa ord.

Så, Gud ge mig sinnesro, vaka över mig.

Igår kom jag hem från Århus och jobbet och satan vad trött jag blir när jag gått av ett pass!

Känns som att jag slappnar av ordentligt för första gången på dagar och att då kroppen slappnar av till tusen. Det är skönt att vara hemma i alla fall!

Veckan som kommer ser jag mycket fram emot!
På måndag och tisdag är det skola som vanligt men på tisdag-eftermiddag bär det av till Stockholm och min underbara vän Beatrice! Skall bli så himla roligt att träffa henne, var drygt två månader sedan sist. Under mina dagar i storstaden skall vi fika på våra gamla favoritfik, dricka öl på våra hak i stan och festa som vi gjorde när jag bodde i den fina staden. Som grädden på moset blir det inköp av vårjacka och en svart kavaj, känner verkligen att det är ett måste i varje tjejs garderob!

Håll tummarna för att veckan med Bea blir lika rolig som jag har tänkt mig!

Idag känner jag mig som en lite hemsk nanny måste jag säga.

Efter en och en halv timmes diskussion angående hur viktigt mat är för små barnmagar (men utan framgång från min sida) fick jag ta beslutet att det inte blir någon tur till lekparken idag.

Det funkar ju helt enkelt inte med en fyraåring som inte har någon mat i magen.

Istället får det bli en tur till biblioteket som ligger precis intill vårt hus där vi kan mysa bland kuddarna och läsa barnböcker, dock blir det mest att hitta på då danska är mycket svårare att läsa än vad man tror.

Hoppas att lillan är lite mer medgörlig i morgon så vi kan gå och leka,

lekplatsen vi siktat in oss på är tydligen riktigt bra med lekställningar, rusch-banor, diverse djur som man kan mata och andra barn så klart. Ser fram emot det jag med, har vi tur så hittar vi en annan nanny att ha playdates med!

På torsdag skall jag föresten ta en fika med en svensk tjej som pluggar här i Århus,

det skall bli väldigt trevligt! Och allt tack vare att vi reste hit samtidigt i söndags!

Nu skall vi titta på ett avsnitt av smurfarna och därefter går vi till bibblan!

Have a nice day!

Med allt resande som kommer att vara de kommande fyra veckorna så känns det som att jag inte ens behöver packa upp väskan emellan haha.

Kanske skall inreda den med kuddar och täcke så kan jag bo i den också.

Imorgon bär det av till .. i storstaden.

Mycket tyck och tänk om det minsann,

men who am I to judge, jag tycker ju om allt ;)

Århus är vackert. Just nu sitter jag på balkongen som är på sjätte våningen fem minuter från centrum. Från mitt underbara sovrum som är på vinden allra högst upp i huset så har jag en dörr rakt ut till min fina lilla ute-terrass. Tar jag mig en titt omkring mig så ser jag en bra bit åt alla håll.

Tidigare har jag alltid haft platser som bara är mina dit jag går när jag behöver tänka eller bara vill vara ensam. Denna fantastiska balkong är "mitt ställe" i den här staden. Det känner jag i hela kroppen. Det känns fint.

Något jag har lärt mig är att det med nya städer kommer nya känslor.

Trots att det är underbart att kunna gå på gator bland folk som inte vet ett dugg om en såblir det också lätt att tänka tillbaka. "Vad har jag gjort tidigare?", "Vilka människor har jag lämnat?", "Vad vill jag skall vara nästa steg i livet?".

Under de senaste fyra åren så har jag bott i fem städer. FEM!

Om vi räknar med Århus, som faktiskt kommer att vara ett av mina hem de kommande fyra månaderna, så blir det sex.

Även om det är härligt och jag lär mig otroligt mycket om både andra människor och mig själv så kan jag inte låta bli att bli rädd för att jag aldrig kommer att sluta röra mig. Att jag aldrig kommer att hitta staden där jag faktiskt vill spendera mitt liv.

Nu blev det lite deppvarning här. Det var inte alls poängen.

Jag är lycklig och stolt över vad jag åstadkommit men börjar man att tänka så är det lätt att bli lite skraj, jag tror att det är en del av att vara människa.

Detta har varit min andra dag i Danmark och allt känns bra.

Familjen jag jobbar med är fantastisk och jag känner inte alls att jag är i vägen eller att jag måste tänka på vad jag säger. Detta är ioförsig inget nytt. Från första stund har jag känt att detta är människor jag tycker bra om. Nora (barnet jag är nanny åt) är fantastisk och som med alla barn kommer de mest oväntade och härliga saker ur hennes mun. Det är det underbara med barn; dom bara säger.¨

Nu skakar hela kroppen av kylan och det börjar bli dags för mig att sova.

Tack Veronica Maggio för ditt underbara sällskap i min spotifylista och tack du arma krake som orkar läsa dig igenom alla mina tankar och funderingar.

God natt.

Något jag har upptäckt de senaste dagarna är hur glad jag är nu för tiden.

Jag skrattar, är sysselsatt, gör gladeligen mitt bästa i skolan, skriver listor på vad som skall göras, lagar mat länge och väl, promenerar och tränar. Det känns fint.

Äntligen börjar Göteborg öppna sin famn för mig och för varje gång jag är inne i stan lär jag mig mer om den.

Härom dagen var jag på hockeyträning med E och njöt till fullo.

Var så otroligt kul att fara fram över isen och arbeta som en jäkel för att lära sig något nytt.

I morgon blir det ännu ett pass i ishallen och när jag kommit hem från mitt första pass i Århus (som börjar på fredag!!) så ger jag mig på det igen.

Längtan och nyfikenheten efter att få lära mig nya saker har satts igång i min hj

ärna och jag blir överlycklig när jag löser ett problem eller lär mig något nytt.

Överstegen på hockeyträningen igår var en riktig kick när jag väl klarade det och idag är jag stolt som tuppen!

Gud vad skönt att få skriva ett inlägg där jag inte klagar, utan delar med mig om hur glad jag är!

Slutkörd men stolt!

"Livet består inte av att vänta ut stormarna. Det handlar om att lära sig dansa i regnet."

Jag tror jag håller på att lära mig att dansa i regnet.

Jag har kommit fram till ett skrämmande faktum; jag börjar bli gammal!

"Men Caroline, skärp dig nu!" tänker ni nu, men det är sant!
Låt mig förklara! Tidigare kunde jag utan problem gå ut två dagar i rad och segheten dagen efter höll i sig som längst en bit in på eftermiddagen. Nu är fallet inte riktigt så..

Efter en inte så jätteblöt utgång igår så är jag fortfarande död och ligger nu som klubbad i soffan och gästar stup i ett.

Om ett par månader fyller jag 21 och jag känner redan att det går utför..

Skämt åsido, nu har jag i alla fall en ursäkt att ligga hemma och se på melodifestivalen (jag sa ju det, tanten i mig har vaknat till liv). ;)

Nu börjar jag vänja mig. Vänja mig vid att inte bara bo i Göteborg, utan också leva i Göteborg.

Tidigare har dagarna långsamt tickat framåt. Ibland har minuterna gått baklänges, som för att jävlas, för att sedan ticka på i ultrarapid. En timme kan ha tagit en evighet, en dag kan ha gått utan att något ha gjorts. Nu är det annorlunda.

Nu finns det rutin, sysselsättning, vänner (!), skratt, saker som känns givande.

Idag fika, imorgon bio, på fredag afterwork, på söndag skridskor. Kanske utgång på lördag.

Äntligen händer det något. Jag har träffat en vän. Emelie heter hon. Bra tjej som jag gärna spenderar tid med.

Jag skrattar igen. Jag gråter inte alls lika mycket. Jag saknar fortfarande, oftast dom som förtjänar det och när jag saknar dom som inte borde saknas gör jag det bara för en stund.

Snart åker jag till Århus och jobbar. Då händer ännu mer. Nu skall jag sova.

Många tankar i ett enda sjok. God natt.

I'm just a soul whose intentions are good.
Oh Lord, please don't let me be misunderstood. <3

På senaste har jag blivit rädd för att känna efter.

"Allt går ju så bra och jag har ju verkligen kommit igång" tänker jag och då "borde jag ju inte tänka tillbaka på sådant som gör ont eller känns jobbigt". Dock får jag för mig att det är lika bra att slåss med känslorna när dom kommer, annars kanske det biter mig där bak när jag minst anar det.

Det finns många saker jag saknar och just nu vill jag inget annat än att vara kvar i Stockholm och ha tillbaka mitt liv som jag hade där. Jag saknar vännerna, gatorna, tjejkvällarna med B, alla tusen koppar kaffe med nyss nämnda. Fina stunder, mysiga kvällar, några partier biljard och familjemiddagar med onämnbar.

Nu när jag saknar allt detta så känns det som att det finns saker som borde ha hanterats annorlunda, situationer som borde ha lösts på andra sätt.

Jag saknar det, jag saknar oss, jag saknar er. <3

Stockholm, du är vacker.

Imorgon är jag ledig från skolan.

För att inte dega ihop helt skall jag göra detta:

• Engelska-läxor tills nästa vecka (så jag blir av med dem).
• Räkna matte så jag är på rätt stycke i boken på torsdag.
• Rensa ur garderoben.
• Gå en promenad i skogen.
• VILA.

Låter som en helt okej dag tycker jag! Får ju ta vara på "ledigheten" och göra något vettigt.

Ikväll är det mindre vettigt. Ligger i sängen och ser på "Territory" som måste vara en av världens sämsta filmer. Turister i Australien blir jagade av gigantisk krokodil och blir uppätna en efter en bla, bla, bla..

God natt!

Jag har märkt en sak med mig själv som har förändrats utan att jag faktiskt märkte det själv.

Tidigare har jag haft ett väldigt stort behov av att ha människor omkring mig, helst har jag vart omringad av människor hela tiden. Nu är det annorlunda. En timme kan jag uppskatta det, två också men när det blir för mycket drar jag mig undan och slutar prata.

Jag klarar inte längre av att socialisera mig för länge. Till slut blir jag arg och ledsen och vill att alla skall gå. Undrar om detta är den jag är nu, eller om det bara är en fas?

/C.

På nätterna är allt annorlunda. Då är ingenting bestämt. Ibland skiner solen och vi är lyckliga. Ibland hatar du mig mer än någon annan. Ibland gör vi något alldagligt, ibland något spektakulärt.

Det ända som är sig likt är att det alltid är du och jag.

Är du min Mr Big?

Försök aldrig att vinna någon som

har valt att förlora dig.

En tanke bara som ny i en stor stad:

Hur fasen (ursäkta mitt språk) "skaffar" man sig kompisar som vuxen?

När man var liten var det så himla enkelt. Det ända man behövde göra var att traska iväg till skolan och vips så hade man tio nya kompisar. Riktigt så enkelt är det inte riktigt idag..

Antingen så träffar man nya vänner genom gamla, vilket inte är helt enkelt när man helt enkelt inte har några eller så går man på krogen (vilket man ju inte kan göra solo direkt)..

Som tur är börjar jag plugga på måndag och förhoppningsvis så finns det några trevliga människor där. I really hope so, för detta börjar bli tråkigt!

Oh dear god, thank you for those happy times. <3

Igår fick jag höra om en otroligt rolig och smart idé som en tjejkompis till en nära väninna har kommit på och nu måste jag såklart dela den med dem som läser denna lilla dagbok!

I sin kalender väljer denna smarta tjej slumpvis ut ett antal dagar där hon skriver in olika budskap som till exempel: "Idag skall jag vara snygg", "Idag skall jag vara glad", "Idag kan ingen göra mig ledsen" och så vidare. Har ni hört något smartare för självkänslan eller? Det har inte jag!

Får man höra om en så här smart egoboost så måste man ju bara testa och min första dag får bli i morgon då jag ju faktiskt har ett möte att gå på (och förmodligen en telefonintervju) och morgondagens tema blir "Idag är jag snygg". Kan bli bra ;)

/C.

Efter att ha gått arbetslös i ett par månader så börjar jag bli galen på att inte ha något inplanerat om dagarna! Tack och lov så blir denna vecka lite annorlunda. Ikväll skall jag och min så kallade "styvmor" (vi kom på det idag och gud vad kul det låter) gå på ett så kallat sminkparty! Det blir nog trevligt. Märket heter Mary K och är så himla bra, har gjort en ansiktsbehandling med deras produkter förut och dom är verkligen jättebra. Dyra dock!

På tisdag och torsdag har jag möten med skolan som ju börjar snart.
Skall bli så himla spännande! Saknar att sitta i skolbänken, det är verkligen min grej!

När alla mina vänner tyckte att det var värdelöst att sommarloven var slut så klappade jag i händerna, jag har alltid gillat skolan! Dock är jag lite nervös, det här är andra gången jag tar tag i att plugga upp mina betyg och nu känns det som att det är sista chansen.. Så heja mig!

Nej, nu skall jag klä på mig lite och gå ut i friska luften en stund.

Kaffe hjälper inte mot min trötthet idag verkar det som..

/C.

Även om jag aldrig kommer att få chansen att få säga detta till dig så vill jag på något sätt att du skall veta. Jag vill att du skall veta hur stor del du fortfarande har i mitt liv. Att jag tänker på dig varje kväll innan jag somnar. Att jag fortfarande kan höra ditt skratt i mitt huvud och att du ofta finns med i mina drömmar. I drömmarna är du inte arg, utan allt är som förut. Vi är vänner där.

Även om jag aldrig kommer att få chansen att få säga detta till dig så vill jag att du skall veta att jag önskar mest i världen att vårat kapitel inte skall vara slut än. Att vi snart kan vara vänner igen. Att det inte är för sent.

Även om jag aldrig kommer att få chansen att få säga detta till dig så vill jag att du skall veta att jag aldrig har haft en vän som du och att jag hoppas att du ser det här.

/C.

Jag har länge trott att det har varit frånvaron av mannen det nyligen tog slut med som har gjort mig ledsen. Att jag har sörjt att jag inte får leva med honom längre, sova med honom längre, skratta med honom längre, älska med honom längre, men så är det nog inte..

Missförstå mig inte, mannen det nyligen tog slut med är något av det vackraste jag någonsin sett och helt klart den med det största hjärtat jag någonsin har känt. Missförstå mig inte, han har gjort mig otroligt lycklig och det gör fortfarande ont när jag minns hur vacker han är och hur stort hans hjärta är. Det gör fortfarande ont när jag jag minns hur det är att leva med honom, sova med honom, skratta med honom och älska med honom.

Jag saknar honom, men det som egentligen gör mig ledsen är att mitt liv blivit så annorlunda.

Att omständigheter gjort att jag var tvungen att flytta (igen).

Att jag nu är tvungen att skaffa mig en ny sysselsättning, nya vänner och framför allt:

ett nytt hem. Om det är något jag sörjer när det gäller mannen det nyss tog slut med så är det att jag i samma veva som jag förlorade honom också förlorade mitt hem. Han var hemma.

jag går i vinterskor på hösten
alltid förberedd för storm
jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
jag har känslor utan uppehåll
jag har förlorat en tävling
men vunnit ett vad
har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

och jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag

när jag träffar gamla vänner
har jag ingenting att säga dem
dem ställer för många frågor
och jag, jag bidrar inte med nått
och jag ångra det lilla jag säger
eller dra ett allvarligt skämt
jag tycker mig höra mig vad dem tänker; "är hon sådär jämnt?"


och jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag

Gå upp, klä på sig, inte äta frukost, se på tv en stund, kolla mailen, äta lunch, fundera på att gå ut, prata i telefon, ringa några samtal, faktiskt gå ut, läsa några sidor ur en bra bok, göra korsord, tänka "gud vad tråkigt det här är" en miljon gånger, kolla mailen, se en stund på tv, äta middag och till slut sova. Så ser min vardag ut just nu och satan så tråkigt det är.

Ber till gud att det skall ändras snart, att jobbintervjun imorgon går superbra och att jag äntligen kan få lite rutin. Ha roligt igen. Skratta. Ja ni vet, leva.

En tanke, eller snarare en undran, som nyss slog mig är hur lång tid det tar från att man går från att vara separerad till singel? Finns det någon tidsram som bestämmer vilket fack man skall placeras i?

Ända sedan barnsben har vi fått höra att "vi kan bli vad vi vill" och "vi klarar vad som helst". Uppmuntrande ord kan man tycka, men finns det inte också lite press i dem?

Som ung vuxen är det "meningen" att man skall resa runt jorden, ha fantastiska vänner, ha en perfekt bostad, hitta mannen i sitt liv, skaffa sig en bra utbildning som betalar bra och tillslut gifta sig och få barn. Det sistnämnda får dock inte hända för tidigt, då är man ju en "ansvarslös person utan mål".

Alla dessa "borden" och "måsten" gör mig spyfärdig.

Vad gör vi om vi inte vill resa, inte vet vad vi vill utbilda oss till (om vi ens vill utbilda oss?), inte hittat den perfekta lägenheten och inte funnit den rätte?

Är vi då oseriösa unga vuxna utan ambitioner och utan drömmar?

Mina funderingar leder till slut fram till detta:

Måste man vid 20 års ålder veta vad man vill ha ut av livet?

Och ännu värre: Måste vi veta vad vi vill just NU?

En tanke bara.

/C.