Med allt resande som kommer att vara de kommande fyra veckorna så känns det som att jag inte ens behöver packa upp väskan emellan haha.

Kanske skall inreda den med kuddar och täcke så kan jag bo i den också.

Imorgon bär det av till .. i storstaden.

Mycket tyck och tänk om det minsann,

men who am I to judge, jag tycker ju om allt ;)

Århus är vackert. Just nu sitter jag på balkongen som är på sjätte våningen fem minuter från centrum. Från mitt underbara sovrum som är på vinden allra högst upp i huset så har jag en dörr rakt ut till min fina lilla ute-terrass. Tar jag mig en titt omkring mig så ser jag en bra bit åt alla håll.

Tidigare har jag alltid haft platser som bara är mina dit jag går när jag behöver tänka eller bara vill vara ensam. Denna fantastiska balkong är "mitt ställe" i den här staden. Det känner jag i hela kroppen. Det känns fint.

Något jag har lärt mig är att det med nya städer kommer nya känslor.

Trots att det är underbart att kunna gå på gator bland folk som inte vet ett dugg om en såblir det också lätt att tänka tillbaka. "Vad har jag gjort tidigare?", "Vilka människor har jag lämnat?", "Vad vill jag skall vara nästa steg i livet?".

Under de senaste fyra åren så har jag bott i fem städer. FEM!

Om vi räknar med Århus, som faktiskt kommer att vara ett av mina hem de kommande fyra månaderna, så blir det sex.

Även om det är härligt och jag lär mig otroligt mycket om både andra människor och mig själv så kan jag inte låta bli att bli rädd för att jag aldrig kommer att sluta röra mig. Att jag aldrig kommer att hitta staden där jag faktiskt vill spendera mitt liv.

Nu blev det lite deppvarning här. Det var inte alls poängen.

Jag är lycklig och stolt över vad jag åstadkommit men börjar man att tänka så är det lätt att bli lite skraj, jag tror att det är en del av att vara människa.

Detta har varit min andra dag i Danmark och allt känns bra.

Familjen jag jobbar med är fantastisk och jag känner inte alls att jag är i vägen eller att jag måste tänka på vad jag säger. Detta är ioförsig inget nytt. Från första stund har jag känt att detta är människor jag tycker bra om. Nora (barnet jag är nanny åt) är fantastisk och som med alla barn kommer de mest oväntade och härliga saker ur hennes mun. Det är det underbara med barn; dom bara säger.¨

Nu skakar hela kroppen av kylan och det börjar bli dags för mig att sova.

Tack Veronica Maggio för ditt underbara sällskap i min spotifylista och tack du arma krake som orkar läsa dig igenom alla mina tankar och funderingar.

God natt.

Något jag har upptäckt de senaste dagarna är hur glad jag är nu för tiden.

Jag skrattar, är sysselsatt, gör gladeligen mitt bästa i skolan, skriver listor på vad som skall göras, lagar mat länge och väl, promenerar och tränar. Det känns fint.

Äntligen börjar Göteborg öppna sin famn för mig och för varje gång jag är inne i stan lär jag mig mer om den.

Härom dagen var jag på hockeyträning med E och njöt till fullo.

Var så otroligt kul att fara fram över isen och arbeta som en jäkel för att lära sig något nytt.

I morgon blir det ännu ett pass i ishallen och när jag kommit hem från mitt första pass i Århus (som börjar på fredag!!) så ger jag mig på det igen.

Längtan och nyfikenheten efter att få lära mig nya saker har satts igång i min hj

ärna och jag blir överlycklig när jag löser ett problem eller lär mig något nytt.

Överstegen på hockeyträningen igår var en riktig kick när jag väl klarade det och idag är jag stolt som tuppen!

Gud vad skönt att få skriva ett inlägg där jag inte klagar, utan delar med mig om hur glad jag är!

Slutkörd men stolt!

"Livet består inte av att vänta ut stormarna. Det handlar om att lära sig dansa i regnet."

Jag tror jag håller på att lära mig att dansa i regnet.

Jag har kommit fram till ett skrämmande faktum; jag börjar bli gammal!

"Men Caroline, skärp dig nu!" tänker ni nu, men det är sant!
Låt mig förklara! Tidigare kunde jag utan problem gå ut två dagar i rad och segheten dagen efter höll i sig som längst en bit in på eftermiddagen. Nu är fallet inte riktigt så..

Efter en inte så jätteblöt utgång igår så är jag fortfarande död och ligger nu som klubbad i soffan och gästar stup i ett.

Om ett par månader fyller jag 21 och jag känner redan att det går utför..

Skämt åsido, nu har jag i alla fall en ursäkt att ligga hemma och se på melodifestivalen (jag sa ju det, tanten i mig har vaknat till liv). ;)

Nu börjar jag vänja mig. Vänja mig vid att inte bara bo i Göteborg, utan också leva i Göteborg.

Tidigare har dagarna långsamt tickat framåt. Ibland har minuterna gått baklänges, som för att jävlas, för att sedan ticka på i ultrarapid. En timme kan ha tagit en evighet, en dag kan ha gått utan att något ha gjorts. Nu är det annorlunda.

Nu finns det rutin, sysselsättning, vänner (!), skratt, saker som känns givande.

Idag fika, imorgon bio, på fredag afterwork, på söndag skridskor. Kanske utgång på lördag.

Äntligen händer det något. Jag har träffat en vän. Emelie heter hon. Bra tjej som jag gärna spenderar tid med.

Jag skrattar igen. Jag gråter inte alls lika mycket. Jag saknar fortfarande, oftast dom som förtjänar det och när jag saknar dom som inte borde saknas gör jag det bara för en stund.

Snart åker jag till Århus och jobbar. Då händer ännu mer. Nu skall jag sova.

Många tankar i ett enda sjok. God natt.

I'm just a soul whose intentions are good.
Oh Lord, please don't let me be misunderstood. <3

På senaste har jag blivit rädd för att känna efter.

"Allt går ju så bra och jag har ju verkligen kommit igång" tänker jag och då "borde jag ju inte tänka tillbaka på sådant som gör ont eller känns jobbigt". Dock får jag för mig att det är lika bra att slåss med känslorna när dom kommer, annars kanske det biter mig där bak när jag minst anar det.

Det finns många saker jag saknar och just nu vill jag inget annat än att vara kvar i Stockholm och ha tillbaka mitt liv som jag hade där. Jag saknar vännerna, gatorna, tjejkvällarna med B, alla tusen koppar kaffe med nyss nämnda. Fina stunder, mysiga kvällar, några partier biljard och familjemiddagar med onämnbar.

Nu när jag saknar allt detta så känns det som att det finns saker som borde ha hanterats annorlunda, situationer som borde ha lösts på andra sätt.

Jag saknar det, jag saknar oss, jag saknar er. <3

Stockholm, du är vacker.