Nu har jag varit ledig i en vecka och självklart har det spöregnat större delen av tiden.

Tråkigt nog så har jag låtit det hindra mig men nu märker att jag har lärt mig eftermiddagens tvtablå så tror jag att det är dags att göra motstånd. Om en liten stund skall jag klä på mig varmt och ta en lång, välbehövlig promenad. En sväng upp till sjön, något jag inte vågat mig på än. Eftersom jag växt upp på en ö har hav och vatten alltid varit en stor del av mitt liv och så fort livet har gått i motvind så har jag suttit där vid vattnet och tänkt, sörjt och försökt lösa de stora frågorna.

Jag har inte vågat sätta mig ensam vid vattnet efter alla ofrivilliga förändringar och ledsamheter , men nu när jag känner mig tillfreds med livet och vardagen så tror jag att det är dags.

Jag måste göra fred med vattnet. Wish me luck!