Ända sedan barnsben har vi fått höra att "vi kan bli vad vi vill" och "vi klarar vad som helst". Uppmuntrande ord kan man tycka, men finns det inte också lite press i dem?

Som ung vuxen är det "meningen" att man skall resa runt jorden, ha fantastiska vänner, ha en perfekt bostad, hitta mannen i sitt liv, skaffa sig en bra utbildning som betalar bra och tillslut gifta sig och få barn. Det sistnämnda får dock inte hända för tidigt, då är man ju en "ansvarslös person utan mål".

Alla dessa "borden" och "måsten" gör mig spyfärdig.

Vad gör vi om vi inte vill resa, inte vet vad vi vill utbilda oss till (om vi ens vill utbilda oss?), inte hittat den perfekta lägenheten och inte funnit den rätte?

Är vi då oseriösa unga vuxna utan ambitioner och utan drömmar?

Mina funderingar leder till slut fram till detta:

Måste man vid 20 års ålder veta vad man vill ha ut av livet?

Och ännu värre: Måste vi veta vad vi vill just NU?

En tanke bara.

/C.