lördag 18 februari 2012

Århus är vackert. Just nu sitter jag på balkongen som är på sjätte våningen fem minuter från centrum. Från mitt underbara sovrum som är på vinden allra högst upp i huset så har jag en dörr rakt ut till min fina lilla ute-terrass. Tar jag mig en titt omkring mig så ser jag en bra bit åt alla håll.
Tidigare har jag alltid haft platser som bara är mina dit jag går när jag behöver tänka eller bara vill vara ensam. Denna fantastiska balkong är "mitt ställe" i den här staden. Det känner jag i hela kroppen. Det känns fint.

Något jag har lärt mig är att det med nya städer kommer nya känslor.
Trots att det är underbart att kunna gå på gator bland folk som inte vet ett dugg om en såblir det också lätt att tänka tillbaka. "Vad har jag gjort tidigare?", "Vilka människor har jag lämnat?", "Vad vill jag skall vara nästa steg i livet?".

Under de senaste fyra åren så har jag bott i fem städer. FEM!
Om vi räknar med Århus, som faktiskt kommer att vara ett av mina hem de kommande fyra månaderna, så blir det sex.
Även om det är härligt och jag lär mig otroligt mycket om både andra människor och mig själv så kan jag inte låta bli att bli rädd för att jag aldrig kommer att sluta röra mig. Att jag aldrig kommer att hitta staden där jag faktiskt vill spendera mitt liv.
Nu blev det lite deppvarning här. Det var inte alls poängen.
Jag är lycklig och stolt över vad jag åstadkommit men börjar man att tänka så är det lätt att bli lite skraj, jag tror att det är en del av att vara människa.

Detta har varit min andra dag i Danmark och allt känns bra.
Familjen jag jobbar med är fantastisk och jag känner inte alls att jag är i vägen eller att jag måste tänka på vad jag säger. Detta är ioförsig inget nytt. Från första stund har jag känt att detta är människor jag tycker bra om. Nora (barnet jag är nanny åt) är fantastisk och som med alla barn kommer de mest oväntade och härliga saker ur hennes mun. Det är det underbara med barn; dom bara säger.¨

Nu skakar hela kroppen av kylan och det börjar bli dags för mig att sova.
Tack Veronica Maggio för ditt underbara sällskap i min spotifylista och tack du arma krake som orkar läsa dig igenom alla mina tankar och funderingar.
God natt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar