Klockan är snart två och här sitter jag med radions surr i bakgrunden och en kopp kaffe i högsta hugg.
De självklaraste bloggarna (bella, kenza, foki, stinalee osv) är lästa och mannen som just begav sig till skolan har blivit pussad på så han överlever dagen (eller är det jag som har det största behovet?).

Tvätten påstår att den vill bekanta sig med tvättmaskinen nere i källaren, dammtussarna i hörnen ropar på sin polare dammsugaren och naglarna skrattar åt mig i sitt bedrövliga skick. "Snart" viskar jag. "Snart - Måste bara mysa färdigt först!"
För det är nämligen just den här stunden på dagen som skänker mig mest lugn och harmoni.
Den timmen (ibland även två eller tre) då jag i lugn och ro kan strosa runt i hemmat och göra det som faller mig in. Den ensamma stunden då den enda människan som existerar är jag.
Det låter kanske egoistiskt mina vänner, men det är precis vad jag behöver.
Dagarna då jag fått min lugna ensamma stund så är jag 10 gånger bättre på att ge kärlek och ömhet till den jag lever med än annars. Alltså är det inte bara jag som vinner på det utan även min kärlek.
Win win situation!

Puss!