Jag har länge trott att det har varit frånvaron av mannen det nyligen tog slut med som har gjort mig ledsen. Att jag har sörjt att jag inte får leva med honom längre, sova med honom längre, skratta med honom längre, älska med honom längre, men så är det nog inte..

Missförstå mig inte, mannen det nyligen tog slut med är något av det vackraste jag någonsin sett och helt klart den med det största hjärtat jag någonsin har känt. Missförstå mig inte, han har gjort mig otroligt lycklig och det gör fortfarande ont när jag minns hur vacker han är och hur stort hans hjärta är. Det gör fortfarande ont när jag jag minns hur det är att leva med honom, sova med honom, skratta med honom och älska med honom.

Jag saknar honom, men det som egentligen gör mig ledsen är att mitt liv blivit så annorlunda.

Att omständigheter gjort att jag var tvungen att flytta (igen).

Att jag nu är tvungen att skaffa mig en ny sysselsättning, nya vänner och framför allt:

ett nytt hem. Om det är något jag sörjer när det gäller mannen det nyss tog slut med så är det att jag i samma veva som jag förlorade honom också förlorade mitt hem. Han var hemma.

jag går i vinterskor på hösten
alltid förberedd för storm
jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
jag har känslor utan uppehåll
jag har förlorat en tävling
men vunnit ett vad
har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

och jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag

när jag träffar gamla vänner
har jag ingenting att säga dem
dem ställer för många frågor
och jag, jag bidrar inte med nått
och jag ångra det lilla jag säger
eller dra ett allvarligt skämt
jag tycker mig höra mig vad dem tänker; "är hon sådär jämnt?"


och jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag

Gå upp, klä på sig, inte äta frukost, se på tv en stund, kolla mailen, äta lunch, fundera på att gå ut, prata i telefon, ringa några samtal, faktiskt gå ut, läsa några sidor ur en bra bok, göra korsord, tänka "gud vad tråkigt det här är" en miljon gånger, kolla mailen, se en stund på tv, äta middag och till slut sova. Så ser min vardag ut just nu och satan så tråkigt det är.

Ber till gud att det skall ändras snart, att jobbintervjun imorgon går superbra och att jag äntligen kan få lite rutin. Ha roligt igen. Skratta. Ja ni vet, leva.

En tanke, eller snarare en undran, som nyss slog mig är hur lång tid det tar från att man går från att vara separerad till singel? Finns det någon tidsram som bestämmer vilket fack man skall placeras i?

Ända sedan barnsben har vi fått höra att "vi kan bli vad vi vill" och "vi klarar vad som helst". Uppmuntrande ord kan man tycka, men finns det inte också lite press i dem?

Som ung vuxen är det "meningen" att man skall resa runt jorden, ha fantastiska vänner, ha en perfekt bostad, hitta mannen i sitt liv, skaffa sig en bra utbildning som betalar bra och tillslut gifta sig och få barn. Det sistnämnda får dock inte hända för tidigt, då är man ju en "ansvarslös person utan mål".

Alla dessa "borden" och "måsten" gör mig spyfärdig.

Vad gör vi om vi inte vill resa, inte vet vad vi vill utbilda oss till (om vi ens vill utbilda oss?), inte hittat den perfekta lägenheten och inte funnit den rätte?

Är vi då oseriösa unga vuxna utan ambitioner och utan drömmar?

Mina funderingar leder till slut fram till detta:

Måste man vid 20 års ålder veta vad man vill ha ut av livet?

Och ännu värre: Måste vi veta vad vi vill just NU?

En tanke bara.

/C.

Ny kväll, samma tillstånd. Vilket är: fruktansvärt vaken. Något som blivit ett handikapp.

Men med detta problem så tillkommer det några ganska mysiga saker, som att det varje kväll klockan 23.00 går ett avsnitt "Sex and the city" på 3:an, så mysigt!

Så fort jag hör intromusiken så får jag en känsla i magen som säger att "så vill jag också bli".

Jag vill också springa runt i högklackat var eviga dag och skvallra med vänner över långa luncher på dyra restauranger. Jag vill prata om killar som det spenderats nätter med (trots att det är obefintligt i min nya singelvärld) och skratta åt missar man gjort på dejter.

När jag är inne i mina funderingar angående detta så kommer jag förr eller senare alltid på det sorgliga faktumet att det är just i en serie detta händer och att det alltså inte är på riktigt.

Så istället för att prata sex på dyra restauranger med ett par "Christian Louboutin - skor" på fötterna så får jag nöja mig med en "cafe o lait" i ett par kängor från HM på fiket medan vi diskuterar låtsasmänniskors spännande liv. Men vet ni? Det är ganska mysigt det med!

Make love. /C

Härliga december är här!

Morgonstund har guld i mun!

Denna mysiga morgon (utan snö på marken tyvärr) har varit lovely! Jag har skämt bort mig själv med ljus, te, frukt och mys - något jag inte brukar göra.

Detta skall bli en ny rutin, jag tänker härmed bli en riktig morgonmänniska!

Snart kommer fina T hit och då sätter vi igång med godisbak, skall se om jag kan få upp någon bild senare!

Tack december för att du är här, I kind of like you!

Make love. /C